Saknad

För man saknar sånt som man inte har o man saknar sånt som man inte har kvar.
Vi har fortfarande långa vägar kvar, men man saknar inte sånt som man har..

Lite Goabilder också (i dubbel bemärkelse)

Pigg

Jag vill inte vara pigg, jag vill inte vara pigg, jag vill inte vara pigg!!!

Skall upp med tuppen imorgon och möta Sunshine på stationen, sen blir det stadsvandring följt av frukost på Stadsgården och alkoholinköp. Det där med stadsvandring kan vi väl räkna med cirkus 3 minuter för va?? Vilket torde betyda att vi är på plats vid bolaget ungefär när de slår upp grindarna.
Jösses vad törstig jag låter!? Men så illa är det inte, jag är bara taggad till tusen .

Jag och mina vänner har en liten fundering. En tanke som uppstod någon gång under den minnesvärda sommaren 2007.

Får man parkera flera motorcyklar på en parkeringsplats och bara betala för en?

Om inte så förstår jag inte alls grejen med att bussar/husbussar får betala dubbel avgift om de tar upp fler platser.

Jag menar, är det platsen man betalar för så kan jag köpa det dubbla priset när man tar upp två parkeringsfickor. Men, då måste ju det i sin tur leda till att man i princip får tränga in hur många fordon som helst på en och samma plats!?

Samma sak gäller åt andra hållet, betalar man för fordon så kan jag inte för mitt liv förstå hur stora sådana kan få betala dubbelt.

Tankefnurror a la Lutt..

Andra tankefnurror består av längtan bort och ut igen.
Jag vill resa mer, det sliter och drar i min flyende kropp.
Jag vill och behöver mer verklighet, men jag vill inte göra det ensam denna gång.

Min pannkaka o jag i Bundi

Nir, jag o Alex i Pushkar

Alionore&Lutt i Jaipur

Lutt&Kathrin i Jodphur

Yeah Oh Yeah!

Björn&Alain

Saknade vänner. Alionore, Lutt, Kathrin & Eva

Tre däckade själar i glödheta solen nära Pakistanska gränsen

Jag o Kathrin i öknen utanför Jaisalmer <3.

Mina älskade pojkar i vårt Paradis

Alain&Björn i Jaisalmer

Mt Abu

Vattenbufflar i paradiset

Mumbai, i väntan på 1a tågresan

Kathrin, Marie-Jo o Lutt i Pushkar – Mama Luna

Avskedsfest för Kathrin i Pushkar

Lagar mat hemma hos Shambus föräldrar

Shambu my night i öknen

Är det inte underligt hur mycket de fina minnena finns kvar medan allt det jobbiga trängs undan? Jag saknar allt nu. Jag känner mig som en fågel i en öppen bur. Fri, men ändå inte riktigt..

Verkligheten

I verkligheten (den som jag springer ifrån) så händer det alldeles för mycket och ingenting, just nu. Jag har haft min första salstenta och hoppas för allt i världen att den gick bra, jag flänger till skolan så ofta jag kan, har råd och behöver. Det börjar bli fasansfullt drygt!!

Det, precis som det mesta i övrigt är aningens kaosartat just nu. Lutta vet ingenting om någonting och gillar INTE läget. Varför kan man inte bara få en karta över livet och sedan bara behöva följa den?

Imorgon kommer i alla fall min älskade lilla Fialiten hit, vilket skall bli helt underbart. Jag har inte sett henne på ett år. ETT ÅR!? Vi satt ju ihop som Piff och Puff där, under det ljuva halvåret uppe på berget.

Min FinFina Skinhead

Jag skall visa henne hur man festar i Arboga (arma flicka), hur man gör för att fördriva 6 timmar på Café Stadsgården utan att tröttna och vilka fantastiska vänner jag har även här. Välkommen till hålan Sofia, jag ska lära dig allt jag kan .

På måndag skall jag åka till Nyköping för att hälsa på min gamle far, har inte varit där sedan förra julen, så det är minst sagt på tiden. På torsdagen hoppas jag kunna gå på Volbeatkonsert samt ha en utenatt i Stora Staden med Nickis.
Sen på fredagen smäller det, jag, StefaN och främling (??) skall packa in oss i Stafans pärla och bege oss till Jönköping och Syndafloden. Det nalkas studentfest, med kramar, mys, fylla och allt vad det innebär. Och, det nalkas TUSSEN!!! Tussen is the shit!! Har längtat som sjutton efter att få snacka skit med den pojken IRL igen, var alldeles för länge sen. Dessutom följer förhoppningsvis Sofia med även dit, så jag får två helger med Fröken Skinhead. Myyyyys!

Kommer bli myskomatiskt också kan hända. Jönköping innebär nämligen att jag träffar på Tossen. (Tossen och Tussen är icke samma person). Honom har jag inte heller sett sedan Stockholm brann. Eller, i alla fall sedan i Juli. Det kommer kännas konstigt, men förhoppningsvis väldigt kul att se honom igen. Han var ju liksom min räddare i nöden. Nej, dåligt ordval, det låter för lite. Han var den som torkade mina tårar, den som fanns där i alla lägen och den som alltid kunde få mig att le. Han är den som är som jag och jag saknar våra skratt och vår tossighet.
Helt enkelt, jag är skyldig honom en del tack, och de skall jag ge honom om jag får.

Tossa&Wilma

(Hmm, inte är väl jag en människa som ständigt hittar på saker för att fly från verkligheten…)!?

Fundileringar

Jag har visst lagt allt vad tangentbord och dataskärmar heter på hyllan och blivit bäste vän med min gamla trogne kamrat pennan istället. Det är mycket nu, och det skrivs därefter vill jag lova.

Varför skall jag alltid tänka så mycket? Varför skall jag analysera sönder allt i små små molekyler? Jag spenderar mer tid åt att tänka på när o var o hur o varför, än att faktiskt leva. Hur idiotisk är inte det, egentligen?

Jag är rädd för framtiden, och försöker därför utläsa vad den kommer att bjuda på. jag är rädd för det som varit och gör allt för att det inte skall upprepas. Jag är rädd för mig själv.

Jag är en tvilling.

Jag har snöat in på att läsa astrologi senaste dagarna, och vad står det då om en sån som jag?

Jo: tvillingar är rastlösa, intelligenta, nyfikna, pratglada och fulla av humor men ointresserade av djupa känslor. Om det är någon som rekordsnabbt kan sammanfatta en situation i en talande bild så är det tvillingen, dvs varje journalists dröm. Leda är hennes värsta fiende och hon gör allt för att glömma bort tiden. Rastlösheten får sitt uttryck i intellektuella sysselsättningar, plötsliga resor eller ett utforskande av relationer. Tvillingen är flirtig av naturen men rädd för att komma någon nära.. Det fungerar väl att vara flirtig som tvillingen tills hon inte längre har de annars så ytliga känslorna under kontroll. När kärleken sätter in blir hon obeslutsam och förvirrad, rädd för att känna sig instängd och rädd för att binda sig till någon, stanna eller fly?. Det enda sättet att tygla hennes ständigt flyende hjärta är genom intellektet. Tvillingen håller känslorna ifrån sig, ingen kommer henne egentligen riktigt nära, även om de tror så. Hennes mål är att aldrig bli fast och att vara fri och helst utan ansvar.

Tvillingen blir en utmärkt författare, journalist eller förläggare, då ingen kan lägga fram fakta på ett så attraktivt sätt som henne. Hon är omättlig på spänning, äventyr och stimulans så något inrutat affärsliv är ingenting för henne.
Tvillingen är inte huslig och hennes hem är alltid stökigt då hon alltid är i färd med någonting annat. Det är svårt att leva med tvillingkvinnan, då hon drömmer om den perfekta kärleken, men ofta låter det stanna där för att slippa den krassa verkligheten. Hon är spännande och retas och flirtar, men du vet aldrig var du har henne för plötsligt har hon flugit sin väg.

För att fungera väl behöver tvillingen människor omkring sig, och djupa diskussioner om allt och inget. Utan den utmaning som finns i mänskliga kontakter tynar tvillingen bort. Visserligen är hon dålig på att engagera sig känslomässigt, men hon behöver närhet och ett stort socialt liv för att kunna leva. Tvillingkvinnan är livrädd för verkligheten och skapar därför febril aktivitet dygnet runt. För henne handlar allt om att uppleva så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt, på detta sätt slipper hon vara overksam och riskera att möta sig själv. Men tvillingens allra största rädsla är den för sig själv. Hon pratar och skämtar för att dölja sig själv och inte visa hur rädd hon är för det inre, både hos sig själv och hos andra. Hon vågar inte stanna upp och ha en enda trist sekund, för tänk om hon skulle få syn på en liten skärva av vem hon verkligen är. Innerst inne är dock det enda hon längtar efter att vara riktigt nära en annan människa. Men hur skall hon kunna vara det om hon inte vågar vara nära sig själv först?

Tvillingen använder förtvivlat sin snabba tankeförmåga och fantasi för att komma med nya idéer och funderingar. Hon vill ju så gärna och så mycket. Det är inte många som kan mäta sig med hennes snabbtänkthet, och just därför blir hon ofta besviken på livet och andra människor. Ibland får hon känslan av att den enda som hänger med i hennes till synes schizofrena liv med tankar om allt och inget och hennes ombytliga humör – är hon själv. Tvillingen är en dubbelnatur under ständig förändring.

No shit!??

Men sucka!

Den här veckan har kostat mig 800 fullständigt onödiga pendlarkronor. I måndags åkte jag till skolan i tron om att vi skulle ha seminarium. Men icke, de hade delat upp dagen i elevmöten angående referat som skrivits om en föreläsning förra veckan. O eftersom jag var sjuk då så skulle jag fått som uppgift att skriva något hemma i måndags istället. Det var bara det att ingen berättade det för mig trots att jag mailat o frågat vad jag skall göra istället.. Miss i planeringen säger min lärare o ber om ursäkt.

Idag tog jag mig till skolan trots att jag spenderat natten med att krama Johans toalett. Vad händer då? Jo det första föreläsaren säger är ”det här är ju ingen viktig föreläsning, utan mest för de som tycker det är kul, det är ingenting ni skall lära er”. O så spenderade vi tiden med att titta på bilder från 1826 och framåt.

Lite seriösa skulle vi vara framåt slutet, så med pennan i högsta hugg och med sug efter vettig information antecknade jag dessa rader:

”Ett nyhetsjobb är när man åker ut på något där det faktiskt händer något” Egen kommentar: No shit?!

”Alla redaktioner har ett dagsschema om vilka bilder som skall tas under dagen. Det delas ut och uppgifterna delas upp under morgonmötet”. Egen kommentar: Fan vad konstigt.. Sucka!

Jag hade kunnat lägga dessa 400 på något mångt och mycket mer användbart.

Inte blev jag gladare när jag gick till bokhandeln och den viktigaste boken till tentan nästa vecka fortfarande inte kommit! Det är två veckor sedan den skulle komma imorgon.. Halva klassen är i uppror. Vad göra nu? Jag tänker inte åka upp hit en dag nästa vecka bara för att köpa en bok. Hmm.. Kan kanske göra det inne i stan efter rättegången på måndag.

Nu ska Lutta hem o sura lite över att hon är fattig utan anledning, och kräva mängder av tröstkramar. Inatt fick man ju ”sova” på soffan, av någon underlig anledning. Jag förstår ingenting.. Lite galla och hulkningar har väl ingen dött av.

störningsmoment i vardagen

Det störde mig oerhört att bli väckt mitt i en underbar dröm i morse, och inse att det är jag som måste gå upp. Inte mindre störande är det att behöva lämna Johans varma famn för att trä på sig kläder och traska ut i multiminuslandet. Att det sedan är isgata ute kryddar det hela lite extra. Det tar ungefär 5 ggr så lång tid att ta sig till stationen, och väl där har man värk på insidan av låren och i ljumskarna. Konstigt kan tyckas, men det beror väl på att man spänner sig som en galning antar jag.

Något av det jag anser mest störande just nu är dock alla tjejerns tjat om ”oh, jag ska ha mens snart, så jag är jättesugen på godis”, och ”jag har mest och då bara måste jag ha godis” ”jag har precis haft mens så jag är såå sugen på godis” ”jag har ägglossning så jag har enormt godissug”. Lägg ner för i helvete o säg det rakt ut ”jag är en gris precis som du Lutten, jag är alltid sugen på godis”. Varför hålla på o skylla på mens? Själv är jag så gott som alltid godissugen, jag tillhör en av dem som har en matmage och en godismage, och jag står för det. Att inte göra det är bara patetiskt, varför skulle man inte få ha sötsug en vanlig dag? Ingen kommer titta snett på dig för att du vill trycka i dig en godispåse, eller 13 dammsugare. Däremot tittar jag alltid snett på de som letar en anledning till sitt sug. Erkänn att du är fast i godisträsket och sluta skylla på mensen!

Som alltid stör jag mig på särskrivningar. Det måste snart klassas som en allmän åkomma, en epidemi som slagit ut hela svenska folket. Alla har vi blivit smittade en aning, det kan jag villigt erkänna, men ibland undrar jag hur pass drabbad av denna folksjukdom man egentligen kan bli. Eller, gör människor sig till? Där hade vi ett ord jag åtskilliga gånger sett särskrivet, och felstavat. Meniskor, mäni ska, menni skor. Herregud, hur obildad kan man bli?
Oftast är det dock väldigt kul med särskrivningar, så jag ska inte klaga alltför mycket..

Något annat jag stör mig på är folk som hör en sak, suger åt sig all information och ställer sig som inte mottaglig till ”den andra sidans” åsikt. Det finns alltid två sidor av en sanning och man kanske borde lyssna på båda innan man tar ett beslut.

Sen avskyr jag människor som går in för att förstöra mellan andra, i någon idiotisk och barnslig kamp efter uppmärksamhet. Gör en kyckling av en fjäder bara o sprid ut skiten. Klaga gärna på människor du egentligen bara är avundsjuk på.. Men, det här är och förblir ett Arboga -eller kanske småstads- problem.

Alla ”fan vad fet hon blivit” och ”hur kan hon gå ut sådär” orkar jag inte ens ta upp. Är det fel av människor att våga vara sig själva? Nej, inte i min värld!

Sen tänker jag passa på att klaga på att världen är för stor! Bara Sverige är för stort! Jag saknar tre personer uppe i Sundsvall så mycket så jag ibland funderar på att flytta dit. Linda, Thomas ”T2″ och Elina, ni fattas mig, frys inte fast där uppe!
Sen har vi Sofia i sydligaste söder, o många däremellan. Varför är det så dyrt att åka tåg? Och, varför föll jag så fullständigt för vissa människor på min resa, att det blir dagg i ögonfransen vid tanken på att jag kanske aldrig ser dem igen!? Hur kunde jag tillåta mig själv att komma så nära? Dumma dumma Lutthuve..
Just nu är jag inne i en ”sakna Kathrin-period”, fast den har i och för sig infunnit sig sedan den sorgliga dag hon lämnade mig i Pushkar. Senaste dagarna har min själ även skrikit efter Chad. Denna underbara, kloka och helmysiga karl jag först mötte i Mamallapuram i Indien, och sedan förälskade mig i Thailand, Bangkok. Ja, inte förälskade som i att bli kär, utan hans personlighet, hans otroligt avslappnade inställnings till livet, hans levene och inte minst -hans fotografier. Jag älskade hans fotografier, och jag hade gjort mycket för att få följa med honom på hans fantastiska resor i världen. www.charlesmeacham.com
Se och njut av Luttas egen national geografik-favorit!

Nu har jag klagat tillräckligt, och till de som inte inser det var mycket med glimten i ögat, annat med ett dolt djup och övrigt bara rena tankar och önskningar!

Nu ska jag försöka sova en kvart innan skolan..

Jag får spatt!

Just idag är jag stark!

Jag är sugen, laddad och inställd på att plugga, och vad händer? Jo, jag har ingenting mer att läsa här hemma, allt är slukat under mina sömnlösa nätter. Har en väldans massa böcker som måste läsas, men de skall inhandlas imorgon då jag skall till skolan. En alldeles lagom pendlingsvecka detta, med skola enbart två dagar. Har dock tenta nästa vecka så det blir till att plugga utav bara helvete istället.

Jag har idag insett varför jag stoppade in den där förbenade p-staven för 6 år sedan, och varför jag innan dess bytte p-piller sisådär 27 gånger. Fy i helvete vad mensvärk kan göra ont och störa vardagen! Har inte haft sånhär lingonveckevärk sedan jag var sisådär 13 år skulle jag tro. Nu skall jag börja låta som en riktig feminist, varför skall vi kvinnor få all skit??? Inte nog med att vi skall trycka ut en – om vi är lyckligt lottade – 4 kilosklump – ur ett så gott som obefintligt hål, vi skall dessutom tappas på blod en gång i månaden och samtidigt genomgå slakt av livmodern (ja det känns så). Till råga på det knivhugg i ryggen titt som tätt OCH kostnaden för en årsförbrukning skydd – i månaden, om man inte stoppar i sig något som dämpar forsen.

Jag citerar en gammal kärlek ”jag tycker inte om mens, det är äckligt och okvinnligt”.

Lutta kan

Ja jag kan när jag vill, och nu vill jag skriva!

Ligger hos Lina o tycker synd om mig själv, vem är det egentligen som flyttat in i mitt huvud och kastar slägga? Tycker inte man gör så utan att fråga om det är OK först. Det minska denne någon kan göra är väl i alla fall att betala lite hyra, om inte annat för kastbanan. För det är givetvis inte nog med att han/hon/den/det bosatt sig där, jag tror även varelsen tar död på mina hjärnceller på vägen. Lutta har nämligen gått och blivit alldeles alldeles oluttig. Dessutom är hon sugen på hotshot och whiskey med kaffe. Ingen dera är något jag någonsin känt sug efter förr, och än mindre under samma tidpunkt som jag klagat över skallebang.

Kan man få hotshots i dropp?

Nu över till något seriöst och otäckt. Jag har haft ont i magen hela dagen idag av oro. Jag har sagt det tusen gånger förr och jag säger det igen, det får fan ta och vara nog nu. 2009 skulle bli ett bra år, det får inte hända skrämmande saker i år, det måste vara slut på tårar nu.

Mitt kusinbarn har varit inne och gjort skiktröntgen och ryggmärgsprov efter veckor av svår huvudvärk. Det är så orättvist, varför drabbas barn av all olycka runtomkring mig?
Nu tror jag inte att det är något allvarligt, det får inte vara det, men ändå tycker jag inte om tanken på att barn lider och mår dåligt.

När Oscar mår bra igen skall jag åka över dit med massor av krigsböcker!

Jag tänker på dig Oscar, och hela familjen Kusin!

Surar litegrann

Ja jag surar allt litelitegrann, över att jag faktiskt bloggade igår, men hela långa inlägget försvann. Det var första gången det hände i WordPress.

Jag vet att jag är en usel bloggare, men jag skyller allt på för lite fritid, för mycket sjukdom och alldeles lagom mycket kärlek. För ja, jag kan numera stoltsera med att jag är upptagen, inte tillgänglig, utom räckhåll, bara bara Johans.

Det är galet hur det gick till, men jag tar på mig sulden och jag är lite stolt över att jag är störd och gör konstiga saker =).

är vi inte lite söta?

Johan&Lutt

När jag inte har kramats så har jag varit i skolan, eller tyckt jäkligt synd om mig själv. Dålig som en hel karl har jag kallat det, och det borde väl inte säga lite det?

Skolan går jättebra, och det är verkligen intressant. Dock tror jag att mina gamla chefer och alla andra som uttalat som om det har rätt, jag kommer förlora mitt personliga sätt att skriva. Alla packas vi in i ett litet fack, alla skall vi formulera oss på samma sätt, alla skall vi vara så enkla och okänsliga som möjligt. Inte skriva personligt och med värme, eller kyla. Med andra ord, allt som jag och mitt skrivande är kommer att suddas ut. Sorgligt, men sant.
Det stör mig, jag vill inte bli någon förbannad kvällstidningsjournalist, det är min mardröm!

Nu måste jag gå, men till la famillia så måste jag säga att jag tycker det är dags för en Perssons-sammankomst. jag saknar mina syskon och den galne norrlänningen!

Sköt om er!