Jag har haft svinet också, tror dom.
Inte alls spännande kan jag tala om, så håll er borta från baccilusker för guds skull!
Vi snackar 40-graders feber, kräkor, frossa, hoppaupponerisängenskakgenomhelanätterna, brinnande halsmandlar och oförmåga att röra sig. Vi pratar förlamning.
Hujjedamej!
Nåt vettigt ska jag väl ha att säga i alla fall? Nej, det är tamejtusan så svårt att ”hoppa på tåget i farten”, att skriva om saker som man är mitt uppe i. Hur sjutton börjar man från början?
Jag längtar hur som helst till 2010.
Kan någon spola fram tiden cirkus 25 dagar, NU!?
Jag vill inte ens litegrann att det skall vara 2009. Jag avskyr 2009. Hela 2009.
Ärligt talat så skulle jag kunna tänka mig att plocka bort detta år från min livskalender!
Jag hatade 2008 också, men inte på samma sätt. 2008 var helvetet för att helvetet hände, det var jobbigt, fruktansvärt, hårt, skit och pest och pina. Men, det var på sätt och vis också ett fint år. Det överjävliga vann över det fina känslomässigt, men det fanns mycket fint.
2010 har inte varit fint nånstans, har det?
Jag tror inte det, jag tror jag bestämmer mig för att nu har jag samlat alla dagar av ajajaj, tråkigheter och dumheter bakom mig och ser fram emot ett underbart liv fyllt med lycka från och med 1a Januari 2010.
Så, ge mig ett nytt decennium!
Det grämer mig att jag inte varit på en enda utlandsresa under detta år.
Jag tror inte ens jag äntrat Finland via båt. Eller, har jag det? Har jag kryssat i år? Nej det tror jag inte.
Mitt minne är vagt, dimmigt och konstigt, men jag tror mig inte ha gjort ett endaste vettigt knop detta år. I alla fall inte vettigt i min mening, det vill säga, betydelsefullt och värt att minnas.
Det var tråkigt, och inte alls minnesvärt.
2007 var jag i England, Spanien, Norge, Finland, Thailand och Indien. Och sov i Österrike.
Det var kul, och det är fina minnen!
Men nu får jag sluta gnälla, det här skulle ju bli ett positivt inlägg, märks det 
?
Ärligt talat, jag är ganska positiv, om än lite skev och naggad i kanten. Men, det är 2010 det händer, var så säker!
En sak har hänt 2009 som jag älskar.
Jag har insett ännu lite mer att min bror är precis lika fantastisk som jag alltid velat tro att han är.
Om jag fick och kunde skulle jag placera honom högst upp i julgranstoppen i år.
Just därför att, han är en stjärna!
En stjärna i dubbel bemärkelse dessutom, en som som strålar och är fantastisk, och min alldeles egna ledstjärna.
Det är ingen lätt last att dra, jag menar – mig i släptåg – phuua vilket jobb! Ungefär som att lära gamla hundar att sitta skulle jag gissa. Men mitt motto lyder , ”kan bror kan jag”
Jag bjuder på en bild tagen under en dag som faktiskt var rätt bra (speciellt slutet) trots att den var 2009
)
Lutten
Saker ni sagt