Hmm?

-Aaaaaaahhhh
-Grindberga Familjeläkarenhet – Eva Sjuksköterska
- Hej, Malin Persson heter jag, jo det är så att jag varit hos Teclemariam och fått diagnooooooosen Danguefeber, Aaaaaahhhhh
-Mm?
Ja ahhhhhhh, jag ville bara höra om jag kan komma och ta något test eller så zaaaaaaaaa
så att jag inte åkt på urinvägsinfektion också. Det gör så jääääääääävla ont när jag pissar. Och annars.
Ok, men du var in till Västerås någongång då senast?
-Ja, de sa också dengufebe-febeeeeer
- Men du fick ingen hjälp eller, ingen medicin?
-Nä, de tog prover och azzzggghhhh, de visade precis som alla gånger i Thailand att blodet i urinen ökar. – Och sen blodprover och så, men man kan ju tydligen inte göra någonting.
- Och det blir inte bättre, gör det ondare, eller mm, det gör ondare nu!!?
- Mmmmmmmmmm, så inåt helvete
Ok, vänta, jag skall kolla med doktorn om du kan komma in och ta prov bara, vänta lite
- Japp, ppphhaa phhaaa *vrider och vänder mig o formar ansiktet i en grimage*
- Jo men det går bra, du kan komma in. Eller, du kanske kan göra det hemma, har du en glasburk?
-Jadå, det skall jag nog hitta, Ghhaaaaa.
Ok, men då kan du bara komma in med den till receptionen sen då, så kollar jag upp det på en gång, det tar bara ett par minuter
- Det ordnar jag! *funderar*
- Det skall då vara urin som varit så länge som möjligt i blåsan!
- Ehh, Ok, ajajaj, det är inte länge det *30-max 45 sek som det är nu*
- Hmmm, Ok, men så länge som möjligt.
- Ok, vi ses ses, Hej!
- Hejdå och välkommen in hit så fort du kan
- Ja, jag kommer snart, hej!
*funderar, hur i hela helvete skall jag klara av att gå hela vägen dit utan att pissa ner mig?*

- Kan man skicka ett urinprov med sjuktransport???

O.B.S Allt detta utspelar sig medan jag sitter på toaletten.

Konstig

Jag vet inte riktigt vad det är för fel, men hela långa dagen idag har jag fått höra
- Fan vad du är äcklig
- Fan va du är vidrig
- Du är så jävla konstig

Det värsta var dock när mor-min klämde ur sig
- Kalle, den där ska du vara kompis med? Jag menar, jag kan ju inte göra mycket åt att jag känner henne, jag har inget val. – Men du umgås med henne frivilligt!?”

Jag tycker det är de som är konstiga.. Alla är bara avundsjuka för att inte de kan nypas och jaga folk med tårna, och inte har några klädtrasor som Steve Urkel skulle skämmas i.
När det gäller mitt desperata sökande efter gamla använda snusar så anser jag att omvärlden borde blunda för mitt beteende för tillfället. Jag menar, jag är ju inte vid mina sinnens fulla bruk ?Eller?

Jag är mobbad av mina egna.
Stackars stackars mig!

Promenad genom stan

Jag var ute och gick i kylan idag, o fy fasen vad kallt det var. Först var jag orolig att jag skulle förfrysa skinkorna, men sedan efter en stund så började jag tänka
”Frysa måste vara bra, då måste de små skinkmusklerna arbeta för att hålla sig varma, och arbetande skinkmuskler måste betyda bra skinkmuskler och bra skinkmuskler måste betyda mindre fläsk och mindre fläsk måste betyda mindre röv o mindre röv betyder smalare Lutt o smalare Lutt är bra”.
Så jag gick två timmar till med ”kroppsandningsfickorna” öppna. (Det heter så, jag bestämmer i min blogg)

Var på väg till min älskade bror Thomas på hemvägen, men när jag kom till hans gata insåg jag att om jag går in nu och sedan skall ut igen, så fryser jag ihjäl. Istället tog jag mina skinkor och gick hem, med tanken att jag kunde bjuda Thomas och Niklas på mat hemma istället.
Det fick jag inte, de hade kyckling i ugnen .

Bror Snucke Persson

Brorson Niklas o Jag

Ska det verkligen vara såhär fruktansvärt kallt? Jag hade mer kläder än jag haft på mig i fjällen de senaste åren, och ändå frös jag rejält. Dock bara om skinkorna och kinderna, hur kommer det sig?
Hmm, det är mina två rundaste partier på kroppen, bullkinderna och pluppstjärten. Det är med andra ord så att man fryser mest om det som sticker ut mest från kroppen!? Då är jag glad att jag inte är karl..

Jag frös inte ihjäl, och skinkorna är lika stora som förr. Attans!

ÄNTLIGEN!!!

Wiiie, nu är det nytt år och Lutta är lycklig!
Det kan bara bli bättre nu och jag är övertygad om att det blir det!

Sista dagen på helvetesåret slutade bra i alla fall. Jag hamnade hos Tessan och Tobbe som tänkt, där det var myspys och väldigt städat, lille William var hemma och jag smälte som vanligt efter bara ett ögonkast på charmtrollet.

Strax efter 12-slaget tog jag mig till revyefterfesten och kramades med alla vänner som var mångt och mycket fullare än mig . Min älskade Lillfimp hade stannat i Arboga och blev pricken över i:t på min redan fina kväll. Tycker liksom om henne <3.
Jag skyller dock nattens avslutning enbart på henne också, det var under stridsvagnshot som det gick såhär . Jag vaknade nämligen upp år 2009 i en främmande säng på ensamma mammornas gård och påmindes om att The walk of shame väntade mig. Inte för att jag hade något att skämmas över, då jag till min stora glädje inte gjort något dumt. Men, alla som bor i Arboga vet vad det betyder att vakna där, och än värre att behöva ta sig därifrån.

Nu är jag i alla fall hemma, fylld av glädje över att 2008 är över, att det slutade bra och att 2009 är här!

Tack för en bra kväll mina kära!

Antligen!

Som mor-min har kommenterat sa ser det ut som att jag kommer hem pa Onsdag morgon. Ocvh, jag tror att hamtningsfragan ar lost, eller har jag fel mina vanner? (syftar pa Linas sms igar)

Dock sag jag nu att jag fatt tva mail igar att jag maste skicka nagon kod pa ett studentkort till dem, innan klockan 16 I GAR!. Da hade jag anda skrivit ett mail att, uppstar nagra problem sa ring min far eller mig.

Det underliga ar att jag dessutom betalt for det dar kortet nar biljetten betalades, sa jag forstar verkligen ingenting. Mailet avslutades iaf med 

Du kan chansa pa att kopa ett kort i Bangkok pa mandag, men da kan vi inte lova att du inte blir avbokad

Vad fan ska det betyda?? Kan inte saker och ting bara sluta ga emot mig nu??

Vad galler mitt maende sa har jag varit pa lasarettet ytterligare an gang och ja, provsvaren var inte vad jag onskat. Mina varden har forsamrats sedan jag var inlagd och bloden i urinen har okat drastiskt. Prover har skickats till Bangkok och jag skall pa aterbesok igen pa mandag . Men, nu ar fragan om jag hinner det..

Jag har det i alla fall sa bra jag kan under omstandighheterna har. Marie ar hela fantastisk som vanlig, krutdama . For att inte tala om Tobbe, min prins. Igar bjod han hem mig pa film o myskvall o vi satt uppe till klockan 3 och diskuterade livets svarigheter. Det ar skont att vara hos honom, avslappnade och lugnt. Han utstralar en trygghet som jag saknat sedan jag borjade min resa. Jag tror minsann jag funnit en riktig van i honom och det gladjer mig.

Nu haller vi tummarna for att jag kommer med det dar nedrans planet, annars blir jag vansinnig.

Till er som hamtar mig pa arlanda, jag kommer krama sonder er, aldrig slappa taget. Jag langtar sa tills det ogonblicket da jag far syn pa er. Och jag har en onskan, LOSGODIS, kan ni kopa med LOSGODIS och en snusdosa?? O sen maste vi aka hem o ata kottbullar, brunsas, potatis o lingon.

 

Jag ser en ljusning i morkret.

Som jag sagt till alla har, jag aker hem med en uppspelthet och en langtan, blandat med angest och oro. Forsta timmarna kommer vara ren och skar lycka, da jag mots av de finaste manniskor jag vet. Men, bara timmar senare kommer verkligheten ifatt. Bara timmar senare skall jag se den dar manniskan igen. Det ar med delade kanslor jag aker hem. Men, jag skall forsoka att njuta av onsdagen tillsammans med mina nara och kara, sen samlar vi krafter tillsammans infor torsdagen. Da skall jag finnas dar inte bara i tanken, utan aven som den stora fysiska jatte jag ar .

Jag foljer media harifran saklart, och jag ar stolt over Emma. Nar jag laser hennes svar pa alla fragor under gardagen sa kan jag hora hennes rost, hennes stryrka. Den dar kraften ekar i mina oron och jag blir varm i hjartat nar jag tanker pa att det ar min Emma. Jag vet att det ar omojligt att tanka sa, men du skulle aldrig behova vara nervos infor att vara dar i ratten och beratta sanningen. Det kan inte finnas nagon som tvivlar pa ditt ord. Till och med genom att bara lasa det sa kanner jag overtygelsen, en overtygelse som maste vara an starkare nar man hor din rost.   Jag ar stolt over dig att du orkar ga igenom detta igen, och att du gor det med den stryrkan som bara du har. Och, jag ar stolt over mina vanner som finns dar hos henne.

Jag vill krama pa er, NU!

Inbrott i Goa

Vi hade inbott i vart rum idag. 4 Indier bankade sig in med skruvmejslar, tanger och bandverktyg. De kampade sa svetten rann innan de fick upp den lilla grona ytterdorren och kunde kliva in.

 

Detta kan ju lata illa, och hade sa varit om det inte vore for Majken.  Pojken som, tro det eller ej, faktiskt ar, slarvigare an mig.

Nar vi kom tillbaks efter en lang dag pa stranden fanns namligen ingen nyckel tilll mitt lilla hanglas, och att soka efter den i havet ar nog inte det lattaste. Istallet radfragade vi personalen om hur vi skulle gora, och inom 5 min stod fyra vanliga karlar och kampade.

Att latta pa skruvarna och lyfta bort laset hade inte varit sa svart, om det bara fungerat. Men vi befinner oss som ni vet i Indien, och ingenting ar riktigt som det borde har. Sonderrostade skruvar gjorde att banda upp skiten blev det enda alternativet.

Jag tyckte det var ganska sa roande, medan Majken sag ut att skammas en aning. Men in kom vi, och ett nytt rum fick vi pa kuppen (inklusive nya handdukar), sa inte gjorde det mig nagonting.

 

Nu kallar en ny kottbit.

 

Skot om er.

 

Och forresten vill jag saga till mina syskon, ni ar det finaste som finns! Saknar er sa himla mycket, tack for alla fina ord, alla telefonsamtal och for att ni ar ni. Jag alskar er!

SUCK

Jag sitter fortfarande har och forsoker boka en biljett. For det forsta sa blir det stromavbrott titt som tatt, for det andra ar det fullt pa alla tag och for det tredje ar det grooova fel pa bokningssidan.

Vi ar tre pers som sitter har nu och ar nara att kasta tangentbordet i golvet. Jag har dock den formagan som alla ni som kanner mig kanner val till, att jag brister ut i gapskratt istallet nar allt bara gar at helvete. Folk tittar konstigt pa mig..

Men, jag har i alla fall tid att leka med bloggen. Tycker minsann att bror min dar hemma ar dalig pa att uppdatera *grymtar*. Men, jag hittade den har pa hans sida, sa jag bjuder pa mig sjalv, igen.

Se och lar.. Eller se. Och lar inte.  Jag kan starta en tavling, hur manga sekunder klarar du utan att skratta nar Lutta sjunger skonsang?

Mina Damer och Herrar, Lutta Live

Skyddad: Bäst på att va sämst?

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord: