Jag får spatt!

Just idag är jag stark!

Jag är sugen, laddad och inställd på att plugga, och vad händer? Jo, jag har ingenting mer att läsa här hemma, allt är slukat under mina sömnlösa nätter. Har en väldans massa böcker som måste läsas, men de skall inhandlas imorgon då jag skall till skolan. En alldeles lagom pendlingsvecka detta, med skola enbart två dagar. Har dock tenta nästa vecka så det blir till att plugga utav bara helvete istället.

Jag har idag insett varför jag stoppade in den där förbenade p-staven för 6 år sedan, och varför jag innan dess bytte p-piller sisådär 27 gånger. Fy i helvete vad mensvärk kan göra ont och störa vardagen! Har inte haft sånhär lingonveckevärk sedan jag var sisådär 13 år skulle jag tro. Nu skall jag börja låta som en riktig feminist, varför skall vi kvinnor få all skit??? Inte nog med att vi skall trycka ut en – om vi är lyckligt lottade – 4 kilosklump – ur ett så gott som obefintligt hål, vi skall dessutom tappas på blod en gång i månaden och samtidigt genomgå slakt av livmodern (ja det känns så). Till råga på det knivhugg i ryggen titt som tätt OCH kostnaden för en årsförbrukning skydd – i månaden, om man inte stoppar i sig något som dämpar forsen.

Jag citerar en gammal kärlek ”jag tycker inte om mens, det är äckligt och okvinnligt”.

Promenad genom stan

Jag var ute och gick i kylan idag, o fy fasen vad kallt det var. Först var jag orolig att jag skulle förfrysa skinkorna, men sedan efter en stund så började jag tänka
”Frysa måste vara bra, då måste de små skinkmusklerna arbeta för att hålla sig varma, och arbetande skinkmuskler måste betyda bra skinkmuskler och bra skinkmuskler måste betyda mindre fläsk och mindre fläsk måste betyda mindre röv o mindre röv betyder smalare Lutt o smalare Lutt är bra”.
Så jag gick två timmar till med ”kroppsandningsfickorna” öppna. (Det heter så, jag bestämmer i min blogg)

Var på väg till min älskade bror Thomas på hemvägen, men när jag kom till hans gata insåg jag att om jag går in nu och sedan skall ut igen, så fryser jag ihjäl. Istället tog jag mina skinkor och gick hem, med tanken att jag kunde bjuda Thomas och Niklas på mat hemma istället.
Det fick jag inte, de hade kyckling i ugnen .

Bror Snucke Persson

Brorson Niklas o Jag

Ska det verkligen vara såhär fruktansvärt kallt? Jag hade mer kläder än jag haft på mig i fjällen de senaste åren, och ändå frös jag rejält. Dock bara om skinkorna och kinderna, hur kommer det sig?
Hmm, det är mina två rundaste partier på kroppen, bullkinderna och pluppstjärten. Det är med andra ord så att man fryser mest om det som sticker ut mest från kroppen!? Då är jag glad att jag inte är karl..

Jag frös inte ihjäl, och skinkorna är lika stora som förr. Attans!

www.fargadelinser.com

Jag vill också ha ett par linser, så detta skall jag minsann testa!

Jag hade ett par en gång, ett par bruna som jag användE en dag när jag arbetade på Maggan, en fredag var det vill jag minnas, då jag spelade in nöjessvepet med dessa kliande saker i.

Jag hoppas dock att jag skall grejja det bättre denna gång. Lite skrämmande nu att alla som bloggar kommer springa runt i en ny ögonfärg, men samtidigt ganska så kul. Skall se till så alla mina bloggande vänner också skaffar ett par så kan vi ha linskväll .

Erika kan få nöja sig med att äta linser (av det andra slaget hoppas jag) om hon vill, eftersom jag vet att hon älskar det. Linser som linser, bara du är med gumman!

www.fargadelinser.com.

Strandsatta

Nu ar vi strandsatta i landet lang bort ocksa. Mig gor det inte sa mycket, jag tycks ju anda inte komma hem. For vissa ar det sakerligrn helt underbart, nagra dagars extra semester. Men, jag lider verkligen med de stackars manniskor som verkligen maste hem. Foraldrar med smabarn, och de som ar fast pa flygplatsen. For att inte trala om Sara. Sara som skall flyga vidare till Dubai o traffa sin mor sa fort hon kommer hem till Sverige, men som nu inte ens vet om hon kommer hem. Uschiamig.

Sjalv tar jag det med ro, det gar ingen nod pa oss har pa on. Och med lite tur kan vi till och med forvanta oss att se solen snart. Vore trevligt att se en skymt av den mellan allt osregn.

Jag tanker inte klaga over hur jag mar, det har ingen betydelse langre, jag tycks anda inte komma hem. Men, jag varvar iaf forvirring med krakor och fyllefnitter. (Utan inblandad alkohol).

ALLT AR SA KONSTIGT!

Bakisdag

Ok, Lutta borjar bli manniska igen. Eller, jag har inte matt daligt alls, men jag borjar bli piggare i alla fall. Gors dock inte manga knop idag, har vandrat runt pa stan, fikat och atit gatumat. Mobilen ar dessutom aterfunnen, Alex hade den, av nagon anledning som varken han eller jag vet.

Att forsoka fa ur honom nagonting om vad gardagen bjod pa ar inte det lattaste, da hans minne visat sig vara minst lika daligt som mitt. Jag vet sjalv att vi satt pa Koh San tills allting stangde, och sedan gick vi vidare. Dar ar mitt minen borta, men Alex vet att vi gick vidare med agaren till den baren, o att killarna fortsatte dricka. Men inte jag (jag ar sa himla duktig) som hade sagt att jag inte ville bli for full. (Det var tydligen redan forsent, men bra forsok av mig i alla fall).

Gott med en redig fylla, nu har jag avklarat Bangkojk by night ocksa.

Skulle akt vidare idag, eller imorgon. Men tydligen sa har drottningen dott, och det ar begravning imorgon, sa da gar inga bussar. Jag blir alltsa kvar har tills pa sondag. Sedan bar det av soderut.

Nu, slanga mig i myshoran och vanta pa att klockan skall bli 20.00 och det ar dags for film.

Hur galet ar det forresten inte att jag motte Alex har?? Forst i Hampi, vilket bara det var en stor chock, sedan i Bangkok. Bangkok som sags vara varldens storsta stad!? Hur som, jag gillar FN-killarna battre, de pratar mindre rodvin och jointar o dricker mer vodka-redbull.

Godkvall

Nu sitter jag har igen, gommer mig for alla jobbiga Indier som vill salja bade det ena och det andra till mig. Har precis atit middag i sallskap med en man som jag antagligen lyckades fornedra med mina forutfattade meningar. Han var mork och sag indisk ut, sa jag var fascinerad av hans goda kunskaper i Engelska och undrade lite forsiktig vilken storstad han kom ifran (har kan de inte engelska) . Det var dock inte sa konstigt att han var en jakel pa engelska med tanke pa att han visade sig vara fran storstaden London .

Hur som helst, det ar inte darfor jag sitter haer, utan for att meddela att i denna lilla fortappade del av Indien sa fungerar ingen av mina telefoner. Underligt kan tyckas, med tanke pa att den svenska annars alltid byter mellan de nat som har bast tackning for tillfallet. Men, sa ar det, jag ar avskarmad fran wer for real nu. (utom dumburken). Sa bli inte for oroliga om ni ringer eller messar och inte far nagot svar, jag vet helt enkelt inte om det.

Sa tankte jag passa pa att svara pa nagra fragor.

Jag flyger pa tisdag morgon fran Chennai till Bangkok. Tankte forsoka ta mig darifran forhallandevis fort. Koh Samui och Ko Pha-Ngag ser ut att bli forsta anhalten. Om jag inte lyder KLalle och far till KoSamet, men jag hade tankt avsluta med det.

Jag kan avsloja nagonting spannande for er nar jag anda ar igan och oroar er med att vara onabar.

1) Jag far inte halften av de mail som sags ha skickats till mig. Pappa, jag vantar fortfarande pa det dar du skrev forsta veckan jag var har i Indien. Likasa tycks det droppa av ett och annat mail fran jobbet och annat smatt och gatt. An mindre trevligt alltsa, med tanke pa att jag tycks bli svarare och svarare att fa tag pa. For er som har Facebook sa verkar den mailen sakrast.

2) Jag maste antingen dra pa mig en boter i Thailand (vilket inte ar populart laste jag i LonelyPlanet) for att jag stannar lange an mitt visum racker. Eller sa far jag aka over gransen till Malaysia el Cambodia bara for en kvart eller sa sa att jag far ett nytt visum. Anledningen ar sa enkel att min resa ar pa en manad. Precis sa lange som ett vanligt visum racker i Thailand, kan man tro. Men icke jag lyckas med bebriften att vara I landet sju timmar for mycket. Eller, sa lyckas jag overtala mitt flygbolag att lata mig flyga fran Bangkok och direkt hem istallet for tillbaks till Indien for ett par natter och sedan hem. jag har overost dem med mail och trots att jag inte tror pa det sjalv sa kan vi val i alla fall halla tummarna allihop!?

Det billigaste och enligt natet och resebocker enklaste sattet ar dock att ta boterna pa nagta hundra Bath. Men, som sagt, det gillas tydligen inte eftersom sa manga utnyttjar det.

Nu till nagot roligare.. Det borde inte kunna vara sant, jag maste ta mig ut pa nagon skvallersite och undersoka saken. Vore det inte for att jag inte tror mina egna ogon sa hade jag kunnat svara pa att jag precis motte herr Mikael Persbrant i egen hog person. I Indien? I en hala? Kan det vara sa eller har Froken Persson borjat hallucinera tro?

Nu skall jag lasa pa lite mer om Thailand.

Pappa och Irene, tack sa himla mycket!! For ovrigt sa ar ert hem min godnattsaga om kvallarna. Jag har sakert kollat igenom korten pa ert hus narmare 100 ganger och jag trottnar aldrig.

Hampi

Myggbiten sa inata bara helvete sitter jag i guest house receptionen och vantar pa att bli hungrig. Planen om Kerala och backwaters gicki stopet, Majken hade inte hunnit mer an dit och vanda eftersom han tag lyfter  01 pa Lordag morgon.

Jag tyckte darfor att vi skulle testa pa Hampi, som ar en stad mitt i Indien vilken jag hort mycket gatt om, fran alla hall. Vi lamnade darfor vart semesterparadis igar kvall och hoppade pa den skumpande nattbussen hit. Efter ett febrilt letande sa fann vi ett boende saval billigt som mysigt och rent.

Vi bor i bungalows (mycket finare an i Goa pa insidan) med hamocks och en stor tradgard, pa en o dit man maste aka bat.. Jag kanner mig pa ratt spar igen, som en luffare pa vag dit nasan pekar, precis som jag vill ha det.

Nar vi idag gick vilse i jakten pa nagra fria cm (vi har givetvis lyckats traffa in arets Hampifestival och det ar galet) hamnade vi i en skog dar dedt stod ”paradise garden”. Inte mycket till Paradise tyckre vi, men gick vidare anda. Nar stigen val tog slut fann vi oss sjalva pa en restaurang vid akanten. Gott som fasen tyckte vi och var pavag att sla oss ned. Da ser jag plotsligt nagon som vinkar som en galning. Jag kan forst inte plecera ansiktet, men blir glad nar jag kliver nbarmare och ser att det var Marie, Kanadensiskan fran Bumbi. Med sig hade hon Alex som sag mer an en aning skamsen ut. Konstig stamning blev det, men det var kul att se dem. Och, inte minst overraskande, de skulle vara nan helt annan stans!

Som det ser ut nu sa aker Majken hemat pa torsdag morgon, och jag ger mig samtidigt av mot Chennai, varifran jag den 11e flyger vidare till Thailand.

Jag har helt enkelt inte sa mycket intressant att komma med harifran. Men jag trivs,  och hampi ar mysigt som, sjutton!

Inbrott i Goa

Vi hade inbott i vart rum idag. 4 Indier bankade sig in med skruvmejslar, tanger och bandverktyg. De kampade sa svetten rann innan de fick upp den lilla grona ytterdorren och kunde kliva in.

 

Detta kan ju lata illa, och hade sa varit om det inte vore for Majken.  Pojken som, tro det eller ej, faktiskt ar, slarvigare an mig.

Nar vi kom tillbaks efter en lang dag pa stranden fanns namligen ingen nyckel tilll mitt lilla hanglas, och att soka efter den i havet ar nog inte det lattaste. Istallet radfragade vi personalen om hur vi skulle gora, och inom 5 min stod fyra vanliga karlar och kampade.

Att latta pa skruvarna och lyfta bort laset hade inte varit sa svart, om det bara fungerat. Men vi befinner oss som ni vet i Indien, och ingenting ar riktigt som det borde har. Sonderrostade skruvar gjorde att banda upp skiten blev det enda alternativet.

Jag tyckte det var ganska sa roande, medan Majken sag ut att skammas en aning. Men in kom vi, och ett nytt rum fick vi pa kuppen (inklusive nya handdukar), sa inte gjorde det mig nagonting.

 

Nu kallar en ny kottbit.

 

Skot om er.

 

Och forresten vill jag saga till mina syskon, ni ar det finaste som finns! Saknar er sa himla mycket, tack for alla fina ord, alla telefonsamtal och for att ni ar ni. Jag alskar er!

Goa

 

 

 

 

 

Livet ar underbart just nu!

 

Goa ar precis det semesterstalle jag trott att det skulle vara, och darmed precis det stalle jag just nu behover. Sol, bad, Bacardi Breezer pa stranden och KOTT ar vad som fyller mina dagar.

Solnedgang i Goa

Jag lever lyxliv, lyx for att vara backpackerresa a la Lutt. Men, det far vara slut pa det sen, snart, nagongang.. Da, nar jag inte langre tranar efter kott och strupen inte langre njuter av en Bacardi.

Hard Majk

 

 

 Resan hit gick bra, aven da vi ma ha varit de tva trottaste individer nagonsin existerande. Av flygresan hit minns jag, ingenting! Jag hade somnat innan start och vaknade av att vi landade. Sa kan det ga om aker tag i Indien ena natten, for att nasta sitta pa en flygplats och vanta pa ett plan som skall lyfta 05.45. 

Vi befinner oss just ni i Colva, eller rattare sagt pa en liten beach nagra hundra meter darifran. Boendet ar 5 ggr sa dyrt som jag ar van vid, men det ar det vart. Vi har till och med uteplats (och valdigt handig och hjalpsam personal ).

 Jag att for forsta gangen sedan jag kom till Indien, igar. Maste dock faststalla att Indier inte ar nagra hojdare pa att laga till en blodig biff. Men, vem kan klandra dem, de har ju aldrig testat sjalva sa hur sjutton skall de veta hur det skall smaka.

Livet har nere ar ingenting likt det Indien jag kanner. Det ar som en helt annan varld. Kanslan har ar densamme som den man far pa Stranden i Grekland eller Spanien, forutom de badande kossorna da. Alla talar engelska, maten av Vasterlandsk, i butikerna saljs vasterlandska klader (enbart) manniskorna, kulturen, livet, allt ar annorlunda. Detta ar helt enkelt inte Indien, det ar ett vasterlandsktforpestat Curryland. Dock ar det exakt vad jag soker just nu, sa jag gor allt annat an klagar. Att sola, bada och bara ha det bra kanns fantastiskt skont.    

Strandmys och Massage

 

   Jag har det inte nadigt bra, forst blir man bortskamd med flyg, och val har far man gratis massage pa stranden. Han ar ingen dalig pojke den har skaningen . Att konversera med honom har dessutom gatt galant, jag kanske har lart mig att spetsa oronen efter 6 veckor har, jag forstar namligen (nastan) allt han sager.       

 

Underbart!

Underbart!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Strandmys och Massage

 

 

 

 

SUCK

Jag sitter fortfarande har och forsoker boka en biljett. For det forsta sa blir det stromavbrott titt som tatt, for det andra ar det fullt pa alla tag och for det tredje ar det grooova fel pa bokningssidan.

Vi ar tre pers som sitter har nu och ar nara att kasta tangentbordet i golvet. Jag har dock den formagan som alla ni som kanner mig kanner val till, att jag brister ut i gapskratt istallet nar allt bara gar at helvete. Folk tittar konstigt pa mig..

Men, jag har i alla fall tid att leka med bloggen. Tycker minsann att bror min dar hemma ar dalig pa att uppdatera *grymtar*. Men, jag hittade den har pa hans sida, sa jag bjuder pa mig sjalv, igen.

Se och lar.. Eller se. Och lar inte.  Jag kan starta en tavling, hur manga sekunder klarar du utan att skratta nar Lutta sjunger skonsang?

Mina Damer och Herrar, Lutta Live

Alex visar att Lillfimpen ar med mig overallt, aven vid solnedgangen i Pushkar

Har latit mig sjalv ga vilse i Bundi idag igen, hamnat pa sma avsidesgator, trampat i koskit och blivit forfoljd av en skock ungar som skriker ”one photo one photo”. Ungefar som vanligt alltsa, fast lite finare och lite renare.

Det dar ”one photo” ar komiskt, de bonar och ber att man skall ta ett kort pa dem, stoppar an aven om man har brattom nagonstans, o sen vill de ha pengar for att man tagit kortet. Josses, det ar ju inte jag som vill, det ar ju de.. Men som jag sagt forut, det ar inte barnens fel, det ar hur de blivit uppfostrade. Jag kan mer an garna skanka pengar till manniskor som Shambuu, som sliter som ett djur och aldrig ber om nagonting. Men de som bara ber och ber utan att gora nagonting, utan att forsoka tjana egna pengar har jag inte mycket for. Dessutom ar det oftast inte de som ar som fattigast heller, da skulle de inte springa runt pa gatorna och be, utan vara pa sitt jobb som alla andra fattiga sma barn. (missuppfatta nu inte detta, jag anser for allt i varlden inte att det ar ratt att barnen skall behova arbeta, tvart om).

Har foljer nagra foton jag tagit idag, pa min Bundipromenad.

Thats why I like it

Bundi ur min synvinkel

Push

Den slitna stenvaggen som jag sakta lutar mig mot ar fortfarande het som eld, jag rycker till och drar till mig en av alla de otaliga kuddarna som pryder terassen. Det luktar sott och starkt om vartannat, stundtals aven surt eller skit. Dofterna flatas tillslut samman till en enda stickande kansla. Indien!

Jag sitter dar pa takterassen, kroppen ar slo efter en dag av ingenting men mycket varme, fran mina armar kan jag dra sma skinnbitar som fladdrar ivag i vinden och kanslan av frihet ar dar, nara sa nara. En farsk lemonsoda i handen, en Nutella-Banan-glasspannkaka i magen och jag vet att inom 45 minuter har jag dagens Malai Kofta framfor mig.

Jag sluter ogonen, funderar over vad alla dar hemma gor just nu, men slar lika fort bort tanken, inte tanka Malin, inte tanka, bara bara vara. Las din bok Malin, las till sista sidan och byt den sedan mot en ny. Det har ar din flykt fran verkligheten.

Plotsligt hor jag roster i trappen, en frammande man, men han ser snall ut, antagligen israel, men han ser lite for arisk ut. Jag halsar glatt, han halsar tillbaks och all hotellpersonal kommer springande, kramar om honom och presenterar honom som kungen. Negra meter bakom foljer en tjej som garanterat ar Israel, hon kryper upp tatt intill honom bland kuddarna och de plockar fram en pipa.

Alltid en pipa, alla en pipa

Svensk? Hor jag sedan, och jag svarar glatt ja.

Killen, kungen visar sig vara en norsk man som sedan manga manga ar ar pa flykt ifran sin verklighet.

- Norden ar kallt, och da menar jag inte till temperaturen, sager han till mig. – jag trivs inte dar, alla manniskor ar sa kalla, sa harda, man kan inte visa vem man ar, man skall vara stark och aldrig for mycket, aldrig for lite, tillagger han.

Precis samma tankar som jag. Jag funderar, undrar om jag kommer bli som han, kommer jag vara pa flykt i evigheters evighet utan att finan min trygghet igen?

Jag tanker att det ar skont att vara har, alla som ar har har samma mal. komma bort, komma ifran, hitta sig sjalv, fly fran verkligheten. Fly, fly.

Piporna bli fler, vodkan star pa bordet, maten ar pavag och det enda jag kan se ar manniskor pa flykt. Men det gor ingenting, det ar lyckliga manniskor pa flykt fran allt men pa jakt efrter sig sjalva. Just nu och just har, sa far det vara sa. Just har och just nu sa har vi alla bara oss sjalva, och alla oss sjalva blir tillsammans till vi. Jag och alla de andra.

Det ar fredagkvall och jag njuter av Pushkar. Jag vill stanna har en stund, stanna upp, sta still. Bara bara vara.